walking away
Fan va glad jag blir när det är grönt överallt! :D Dock var jag med om en lite annorlunda sak idag, jag reagerade nämligen på lukten i tunnelbanan! Det är nog annars en såndär grej man inte tänker på, tunnelbanan är ju en del av oss stockholmare och så länge det inte är piss, spya eller tantparfym så lägger man nog inte märke till vad tunnelbanan l-u-k-t-a-r. Det var nog det ultimata tecknet på att jag inte varit hemma på ett tag...
Inledde ju maj i Linköping på en solig försommarvistelse för att sedan vara hemma typ 3 dagar, hann klämma in lite Fanny & en spelning på Harry B James och sen bar det ju av till Kusadasi, Turkiet. Där var det en vecka av sol, aqua-land, all inclusive, middagsbufféer, turkar, vattengympa med Svetlana och lite mer sol. En väldans bra vecka iaf :)
Var hemma och packade om väskan och hoppade på en buss till Gränna förra tisdagen. Har nu jobbat onsdag, lördag, söndag & måndag och de övriga dagarna har vi chillat i världens bästa soffa, varit i Jönköping, turistat i Åsens by (Olles heaven on earth, man kan titta på getter och feta grisar och köpa dyrt kaffe... och man passerar Bunn) Druckit drinkar på balkongen och igår var vi ute på världens äventyr;
Dagen börjar med frukost vid typ 11 och sen är det lite fix & trix sen avgår Snusexpeditionen. Klockan 12.43 står vi inför en helvetesbacke utan like och det är liksom bara att marschera.. rakt uppför.. i vad som kändes som 60 graders lutning i en eeeeevighet (typ.. en kvart) sen är det lite vägskäl och skogsstigar och sen kommer vi till ett naturreservat med (för tillfället) fredliga kossor. Jag tvingar fram en sittpaus i ett asmysigt vindskydd med asfin utsikt och sen så traskar vi vidare i skogen. Snart drabbas jag av akut hungersnöd och stapplar fram tills jag hör änglakören och Preems klarorangea färg lyser fram mellan trädern! Vi är framme!
Olles pappas girfriend bjuder oss på lunch och jag är i himlen ^^ Vi chilläter en timme innan vi börjar fundera på hemvägen och tänker att "sluttningen" ner från Braehus nog inte ska va omöjlig att ta sig ner för. Efter 45 minuters hasande, klättrande, taggbuskar och annan tät växtlighet samt ett stup erkänner vi oss slagna av Mother Nature och kravlar upp igen, lagom till ösregnet..
Nu finns det liksom inte så många andra val än att helt enkelt traska hela långa vägen tillbaka till Gränna så vi beger oss, stärkta av tanken att nu är det ju iaf nedförsbacke 90 % av vägen ^^ Det glada humöret håller i sig trots utmattning, taggar i skorna, ösregn och en stark fikalängtan tills vi stöter på korna igen.
Korna har nu lämnat sin skogsrdunge, korna står nu utspridda och i vår väg och korna är inte bara kor utan även en och annan tjur! Korna tycker inte om när det regnar och korna tänker nog att dom två dränkta människorna är ett direkt hot mot deras små kalvar. Korna frustar och ser arga ut. Lisa är livrädd. Olle tar kommandot och vi zick-zackar oss fram mellan komockorna och tar vääääärldens omväg och jag viskar konstant "prata inte så högt" men vi överlevde kohagen och allt efter det kändes knappt. Tiden existerar inte längre när man går dyngsur i nedförsbackar..
Typ 17.08 stapplar vi innanför dörren igen sen är det dusch, bastu och allmänt slappande för hela slanten!
Jag vill inte, tänker inte, kan inte ha skuldkänslor över att jag är så jävla lycklig nu.
Jag tror vi nått en punkt i livet då vi inte kan följas åt längs vägen längre, men jag hoppas vi tillåter varandra att följa med på resan.
//L
Inledde ju maj i Linköping på en solig försommarvistelse för att sedan vara hemma typ 3 dagar, hann klämma in lite Fanny & en spelning på Harry B James och sen bar det ju av till Kusadasi, Turkiet. Där var det en vecka av sol, aqua-land, all inclusive, middagsbufféer, turkar, vattengympa med Svetlana och lite mer sol. En väldans bra vecka iaf :)
Var hemma och packade om väskan och hoppade på en buss till Gränna förra tisdagen. Har nu jobbat onsdag, lördag, söndag & måndag och de övriga dagarna har vi chillat i världens bästa soffa, varit i Jönköping, turistat i Åsens by (Olles heaven on earth, man kan titta på getter och feta grisar och köpa dyrt kaffe... och man passerar Bunn) Druckit drinkar på balkongen och igår var vi ute på världens äventyr;
Dagen börjar med frukost vid typ 11 och sen är det lite fix & trix sen avgår Snusexpeditionen. Klockan 12.43 står vi inför en helvetesbacke utan like och det är liksom bara att marschera.. rakt uppför.. i vad som kändes som 60 graders lutning i en eeeeevighet (typ.. en kvart) sen är det lite vägskäl och skogsstigar och sen kommer vi till ett naturreservat med (för tillfället) fredliga kossor. Jag tvingar fram en sittpaus i ett asmysigt vindskydd med asfin utsikt och sen så traskar vi vidare i skogen. Snart drabbas jag av akut hungersnöd och stapplar fram tills jag hör änglakören och Preems klarorangea färg lyser fram mellan trädern! Vi är framme!
Olles pappas girfriend bjuder oss på lunch och jag är i himlen ^^ Vi chilläter en timme innan vi börjar fundera på hemvägen och tänker att "sluttningen" ner från Braehus nog inte ska va omöjlig att ta sig ner för. Efter 45 minuters hasande, klättrande, taggbuskar och annan tät växtlighet samt ett stup erkänner vi oss slagna av Mother Nature och kravlar upp igen, lagom till ösregnet..
Nu finns det liksom inte så många andra val än att helt enkelt traska hela långa vägen tillbaka till Gränna så vi beger oss, stärkta av tanken att nu är det ju iaf nedförsbacke 90 % av vägen ^^ Det glada humöret håller i sig trots utmattning, taggar i skorna, ösregn och en stark fikalängtan tills vi stöter på korna igen.
Korna har nu lämnat sin skogsrdunge, korna står nu utspridda och i vår väg och korna är inte bara kor utan även en och annan tjur! Korna tycker inte om när det regnar och korna tänker nog att dom två dränkta människorna är ett direkt hot mot deras små kalvar. Korna frustar och ser arga ut. Lisa är livrädd. Olle tar kommandot och vi zick-zackar oss fram mellan komockorna och tar vääääärldens omväg och jag viskar konstant "prata inte så högt" men vi överlevde kohagen och allt efter det kändes knappt. Tiden existerar inte längre när man går dyngsur i nedförsbackar..
Typ 17.08 stapplar vi innanför dörren igen sen är det dusch, bastu och allmänt slappande för hela slanten!
röd ruta = mördarkossor - grön ruta = stup
Jag vill inte, tänker inte, kan inte ha skuldkänslor över att jag är så jävla lycklig nu.
Jag tror vi nått en punkt i livet då vi inte kan följas åt längs vägen längre, men jag hoppas vi tillåter varandra att följa med på resan.
//L
Kommentarer
Postat av: mik
Klart du inte ska ha skuldkänslor för att du är lycklig, det är mest så att OM lyckan, mot förmodan, skulle ta slut så är det väldigt jobbigt om man glömt bort hur man klarar sig på egen hand. Jag är mest ledsen att vi knappt träffats sen du kom hem från Brighton, och du har erkänt att du varit dålig på att höra av dig så jag väntar bara på förändring ;P.
Trackback
