time's flying.
Jag vaknade 5 imorse, helt pigg ^^ Jag antar att det är det som kallas jet-lag? eller nåt i den stilen, det är ju iaf ett halvt dygn som försvunnit från mig nånstans över atlanten.
Är som sagt hemma nu iaf, har packar upp väskan och beundrar all min fina shopping. Började även lägga upp lite bilder imorse, men det blev bara första veckan, sen blev det tråkigt :P
Miks kom förbi en sväng igår också efter att vi kommit hem ^^ Hon uppdaterade mig om Arvika, det lät precis om en festival ska göra :p Minus stormen kanske?
En tanke som slagit mig är att jag inte tycker om att behöva berätta och förklara, att med ord försöka illustrera ens egna minnesbilder om en händelse för någon annan. Det går ju liksom inte. Jag tror inte jag tycker om att uppleva saker på varsitt håll. Det bästa som finns är ju när man bara behöver säga ett ord eller höra en låt så vet man att en person minns exakt samma stund som en själv. Och det slog mig nu att det är ju så det kommer bli lite framöver.. Vi kommer inte dela lika mycket framöver, men det vi väl har och kommer uppleva tillsammans måste ju bli desto mer minnesvärt ^^
På ett sätt är jag ju också självklart ledsen över att inte ha varit hemma när Tessan skulle åka, att få säga ett riktigt hej då. Men nu när jag läst och hört om folks avsked så känns det ganska bra att ha upplevt det genom andra, den jobbiga biten liksom. Allt jag tänker nu är ju hur roligt hon måste ha det, vilken upplevelse hon ger sig själv och jag kan sakna min vän som jag känt i mer än 10 år men vetskapen om att hennes år i USA bidrar till mina månader i England känns ändå rätt bra. Jag blir varm, glad och stolt när jag tänker på det. Stolt över Tessan och stolt över mig och det hon hjälper mig att göra i sin frånvaro. Vi ses om ett år, älskling!
Nu ska jag hoppa in i duscen!
//L
Är som sagt hemma nu iaf, har packar upp väskan och beundrar all min fina shopping. Började även lägga upp lite bilder imorse, men det blev bara första veckan, sen blev det tråkigt :P
Miks kom förbi en sväng igår också efter att vi kommit hem ^^ Hon uppdaterade mig om Arvika, det lät precis om en festival ska göra :p Minus stormen kanske?
En tanke som slagit mig är att jag inte tycker om att behöva berätta och förklara, att med ord försöka illustrera ens egna minnesbilder om en händelse för någon annan. Det går ju liksom inte. Jag tror inte jag tycker om att uppleva saker på varsitt håll. Det bästa som finns är ju när man bara behöver säga ett ord eller höra en låt så vet man att en person minns exakt samma stund som en själv. Och det slog mig nu att det är ju så det kommer bli lite framöver.. Vi kommer inte dela lika mycket framöver, men det vi väl har och kommer uppleva tillsammans måste ju bli desto mer minnesvärt ^^
På ett sätt är jag ju också självklart ledsen över att inte ha varit hemma när Tessan skulle åka, att få säga ett riktigt hej då. Men nu när jag läst och hört om folks avsked så känns det ganska bra att ha upplevt det genom andra, den jobbiga biten liksom. Allt jag tänker nu är ju hur roligt hon måste ha det, vilken upplevelse hon ger sig själv och jag kan sakna min vän som jag känt i mer än 10 år men vetskapen om att hennes år i USA bidrar till mina månader i England känns ändå rätt bra. Jag blir varm, glad och stolt när jag tänker på det. Stolt över Tessan och stolt över mig och det hon hjälper mig att göra i sin frånvaro. Vi ses om ett år, älskling!
Nu ska jag hoppa in i duscen!
//L
Kommentarer
Trackback
